Hallå där!

Jag håller fortfarande på att läsa min bok, och jag har nu läst cirka två tredjedelar av den. Vilken fantastiskt jäkla bra bok! Uttrycket är väl använt men det passar lika bra ändå: jag kan inte lägga ifrån mig den!

Som jag skrev tidigare så handlar boken om "drogernas i Stockholms undre värld". Till detta är det också flera karaktärer som interagerar med varandra, två av dem är jugoslaven Mrado och hans chef Radovan. Jag skulle vilja visa hur författaren framställer dom i en scen där dom planerar att misshandla en kille som heter Jorge. Jorge vet mycket om Radovans kriminella affärer och jugoslaverna är rädda att han ska tjalla (skvallra).

"-Jag förstår. Vet du något mer om var man kan hitta honom?

-Egentligen inte. Men han kommer från Sollentunatrakten. Fråga Ratko eller Ratkos bror, de är därifrån. En grej till. Du får inte göra blattejäveln så illa att han måste uppsöka sjukhus. Då åker han in igen och då finns risken som jag nämnde. På kåken, utan hopp skiter han i alla. Tjallar ner oss.

-Lita på mig. Inte ett ben ska knäckas på den där fittan. Ändå kommer han önska att han stannade kvar i sin mammas.

Mrados grovhet- Radovan log. Snurrade runt whiskeyn i glaset. Tog en klunk. Lutade sig tillbaka i fåtöljen. Mrado laddad. Ville ut på gatan. Bort från Radovan. Till gymmet. Snacka med killarna. Rota ledtrådar. Knäcka gåtan. Spöa Jorge."

Jag tycker det här är ett väldigt spännande stycke. Författaren använder ett mycket personifierat språk, med hjälp av språket skapar, i alla fall jag, lättare en uppfattning av karaktärerna. Jag tycker även att den korta meningsbyggnaden skapar karaktären. Med hjälp av dessa verkar personen "hårdare" och innehållet träder fram skarpare. Som exempel, "spöa Jorge". Här går det inte misstolka vad som menas och hur karaktären tänker. Jag får uppfattningen att han helt enkelt vill misshandla snubben så grovt att han inte kan stå upp längre. 

Jag känner att det här stycket liksom laddar upp för någonting större, man vet att det kommer hända något (man vet egentligen vad också) och det bygger upp en spänning. Jens Lapidus använder faktiskt liknande tekniker vid flera tillfällen i sin bok. Min intresselåga har ända sedan början av boken hållits vid liv genom att Lapidus hela tiden har stoppat in små vedträn i elden och blåst små vindpustar.

Upcoming: Slaughter

© Sollie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallå där! Nu har det då blivit dags för sista delrecensionen av Snabba Cash. Spontant känner jag: vilken jäkla bra bok!   Den här boken tar oss som sagt in i den kriminella delen av Stockholms undre värld. Jag har fått följa flera personer samti...

Tjena bloggen! Dags för en uppgift i Svenska B, jag ska läsa en samtida roman.  Jag har precis börjat läsa boken Snabba Cash av Jens Lapidus. Jag har inga tidigare erfarenheter av varken den här boken eller Lapidus själv, jag har bara hört talas ...